marilynm

igår fick jag för mig att vi skulle åka till farmor och hälsa på, hon bor ute på skoghall på ett hem för dementa och gamla med alzheimers, jag önskar jag inte hade gjort det. hon kan inte prata eller minns inte någonting och tror nog att hon är 3 år gammal. hon reagerar inte längre när man kallar henne wilma som hon heter. när jag va liten va hon frisk, hon var verkligen det bästjajg visste, alltid snäll och tog hand om mig mycket och jag har alltid varit farmors lilla tjej, men när jag blev runt tio elva tolv så började hon bli glömsk, gillade inte att prata i telefon och glömde bort saker, glömsk helt enkelt. sen kom hon i det stadiet att dom tog bort körkortet för henne och hon blev jätte arg. hon fick ett svängande humör, och jag minns en av dom första gångerna jag träffade henne då jag fått reda på att hon va sjuk, så satt vi i soffan och hon masserade mina fötter, men efter ett tag fick jag en jättekonstig känsla och det kändes som en främling satt och masserade mig. hon kunde börja berätta saker som min farmor aldrig någonsin annars skulle få för sig att berätta för mig, och som man inte skulle vilja höra från någon äldre heller. sen dalade det utför helt totalt, hon slutade med bromsmedicinen för att det skulle gå fortare och att hon inte skulle behöva lida mer än vad hon gjorde. nu kan hon inte prata över huvudtaget, och det har hon inte kunnat gjort på några år heller. men för nåt år sen så va hon iaf glad och sprang och lekte med sin katt hon hade och hon skrattade, lekte med sina dockor och hon tydde sig till mig. jag kommer ihåg när vi hade kalas och hon va där och hon tydde sig till mig. hon satt och "pratade" med mig och jag var så glad för det. MEN igår, jag hade jätte mycket förväntningar och jag ville att rickie skulle träffa min älskade farmor. när vi kom in på hemmet ser jag henne stå och hoppa och hålla sig för brösten. jag säger hej wilma, men hon reagerar inte och hon ser arg ut, sen följer personalen oss in på farmors rum så vi sätter oss men farmor hon kollar inte på oss, jag skalar en av mandarinerna jag köpte med, pappa sa att hon gillade dom. och frågade om hon ville ha, och låtsades mata dockan hon hade med sig. men hon går sakta mot toaletten doppar fingrarna och luktar på dom och jag säger bestämt till henne att inte göra så. sen tar hon en mandarin och äter. sen går hon ut och vi stannar kvar och jag visar rickie på lite kort som hänger uppe och så, kollade även i toan och de var spolat och rent. sen går vi ut för att titta till farmor, hon går fram och slår till en av tjejerna i personalen på rumpan och vi skrattade till lite, men då kommer farmor fram och buttar till mig och då bara svartnade det för mig och jag började gråta, sen gick hon iväg och kom fort igen och jag försökte säga hejdå och klappa henne på axeln men hon bara drog sig undan som ett litet barn som inte får som de vill. jag ångrar att vi åkte dit. de va inte som jag hade förväntat mig. det här är den kvinnan som tog hand om mig när jag var liten. det är sjukt.