marilynm

vaknade helt kallsvettig flera gånger inatt av mardrömmar, men R låg bredvid. kan ibland stanna upp och kolla på honom och så fastnar blicken och jag kan inte riktigt förstå att det är han som är alldeles framför mig, att det är hans andtag som känns i nacken varje kväll nu. förut skulle jag aldrig våga prata med han förutom att tyst hälsa, men nu umgås vi, umgås och har det jävligt bra. jag glömmer allt annat och mår bara väldigt bra, avslappnat. underbart. jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle bli såhär mellan oss, men är glad, otroligt jävla överlyckligt glad över att det är så.

nyårsafton